JAG VILL INTE
Ingenting är mer jobbigt än när en vill göra saker, men inte har lusten eller orken att göra det. Vissa vill göra många saker och klarar av att göra det, medan andra vill göra många saker men kan bara inte.
Ibland skiter min planering fullständigt ihop sig. Jag kanske planerar in för mycket eller alldeles för dåligt och det slutar med att saker krockar eller att jag gör precis ingenting... Vilket i slutändan kan göra både mig och andra besvikna.
Ibland skiter min planering fullständigt ihop sig. Jag kanske planerar in för mycket eller alldeles för dåligt och det slutar med att saker krockar eller att jag gör precis ingenting... Vilket i slutändan kan göra både mig och andra besvikna.
(Såhär besviken... Alltså väldigt.)
När jag väl har planerat, bokat in och verkligen ställt in mig på att den dagen kl.17.00 kommer jag att göra det, så blir det ändå inte av ibland. Varför? Den frågan ställer jag mig alltid. Det jag har märkt att ju närmare småtimmarna kryper sig på, kryper också ett obehag fram. Tankarna går i mönster som "det är för jobbigt" eller "vill jag verkligen då?" och tillslut resulterar det sig i att det blir ett tvärt " Jag vill inte.".
Jag vill allt så himla mycket, men ibland kan bara ett litet samtal kännas som det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Det har resulterat i att mycket av det jag älskar att göra måste prioriteras bort. Jag har lyckats ganska bra efter studenten men nu börjar jag se liknande mönster igen... Har exempelvis inte gjort något av de saker jag planerat in idag.
Jag har alltså bestämt mig för att ändra på detta men tänkte också fråga om ni kan känna igen er och om ni har några tips på vad en kan göra för att bryta mönster? Så kan ju jag lämna några tips i ett annat inlägg sen? Hur låter det? BRA. Då ses vi snart igen!
Denna bjuder Ellenor på i brist på andra bilder ;)
