Hur mår jag egentligen?
Verkar som en återkommande grej att jag kommer hit när jag behöver lätta på mitt hjärta...
På senaste tiden har jag gått runt och runt och runt och runt och runt, men jag kommer liksom ingen vart. Känns som tiden står still fastän det händer saker hela tiden. Jag är uttråkad... Kanske mest på mig själv? Trött på att vara trött. Less på att vara beroende av diverse saker. Tron om att spänning ger mig något är som bortblåst. Vill helst lägga mig i ide fast liksom vakna upp i någon annans kropp i en annan värld. Det finns inte mycket som lockar mig här. Det fyrkantiga livet känns mer och mer påtagligt och det gör mig, bekväm? Rädd? Osäker? Odriven? Ja, jag vet nog inte ens själv. Vilsen själ är precis det uttryck jag skulle använda för att beskriva mig själv. Det verkar som att dom flesta i den här åldern känner sig som så.
Jag brukade utsätta mig för saker för att utveckla mig själv, ändå har jag intalat mig att det som är bäst just nu är att landa. Stanna kvar på samma ställe en längre period. Men det har skapat ett tomrum i mig. Har ingen lust att utsätta mig för saker som känns läskigt och skapar ångest längre, även om jag förut i slutändan kunde vinna på det. Vill bara leva i min trygghetsbubbla och mest bara vila iväg min tid. Vilket INTE är det jag vill egentligen.... Men vart har lusten och energin tagit vägen?
Är jag rädd för att det som jag alltid gått in med helhjärtat har skapat någon sorg i mig på ett eller annat vis?
Jag har ett mål innan jag lägger mig ikväll, det är att bädda om min säng.
