BajsLina

"Prata gärna med mig om det är något så lovar jag att ändra på det", "Jag vill utvecklas, säga bara till så ska jag jobba på det", "Är jag jobbig på något vis? Jag vill veta för jag vill bli en bättre människa.".... Dessa meningar är alltså något jag sagt högt under många herrans år och alltså, va? Vad har jag utsatt mig själv för?!? Såklart kan jag prata och diskutera men jag har knappt gått in i mig själv. VAD VILL JAG egentligen??

Jag har fått kommentarer om så jäkla sjuka grejer, och många gånger inte ens bett om det. Mycket från mitt ex men även från gamla kompisar och säkerligen nuvarande. Jag måste bli bättre på att säga ifrån. Vad är egentligen okej? Är det okej att säga att "det där kommer du växa ifrån?" när det handlar om saker som jag tycker är roligt och inte ser något dåligt med? Är det okej att påpeka min livsstil gång på gång på gång? Är det okej att säga "du måste börja plugga!" när det är allt annat än vad jag vill just nu? Finns många mer exempel och framförallt sjuka exempel som inte ens är värda att nämnas. Jag ska börja säga "Ge fan". Ge fan i att kommentera mitt liv och kolla in i ditt eget istället. Varför har ingen någonsin sagt det till mig någon gång? Liksom på skarpen-"back off"

Nej, nu får det fan vara nog... Hur hanterar jag detta på bästa möjliga sätt då? Jo, sluta kommentera andra. Vi lägger oss så gärna i andras liv istället för att fokusera på vårt egna och jag har (även om jag inte är stolt över det) dragits med i detta jävelskap... Vilket har skapat vadå? *trumvirvel* ~ Ångest och smärta. 

Det har varit så himla lätt att göra precis som dom flesta andra gör. Glömt bort varför jag har gjort saker och för vems skull. Fokuserat på vad andra gör fel och blivit irriterad. Blivit sårad och nerbruten, säkerligen gjort samma sak tillbaka på någon stackares själ. 

För det säger jag förlåt. Från djupet av mitt hjärta, förlåt. Ingen jävel förjänar att leva i den ovisshet som jag har gjort. Jag hoppas att ni vet bättre och inte tog åt er av mina kommentarer. 

Jag vill också säga tack. Tack till er som faktiskt stått vid min sida och inte slängt ur er  en massa konstiga saker med, eller utan mina frågor. Av er har jag vuxit och blivit starkare. Det är ni som har burit och lyft mitt huvud över vattnet. 

Till sist vill jag också säga tack till er som har gett dessa kommentarer, medvetet eller omedvetet. Nu vet jag ju faktiskt bättre. Ibland tar saker längre tid att lista ut men nu vet jag och jag kommer inte vara rädd för att säga att det inte är okej. Okej? 

• Kvällens mål är att tvätta av mitt smink, städa i badrum och vardagsrum då min lillkusin hälsar på ensam för första gången här i Östersund. Därför vill JAG ha det hyssat fint!