En vänskap
En vänskap som började med att den ena såg upp till den andra. För att sedan den andra såg upp till den ena. Som i slutändan resulterade till att båda såg ner på varandra.
En vänskap som var lätt från början. Där roliga saker var det som höll dom samman, sedan kom livet emellan. Avundsjuka att den ena vågade mer än den andra och tvärtom, var nog det som bröt deras relation samman.
Egentligen var det ingens fel, utan livets omständigheter som tog kål på relationen. Båda tog bort det i livet som gav dom livet. Det som gjorde att deras relation var så unik och härlig. Tillslut fanns inte det där härliga längre, utan bara
den konstanta avundsjukan som låg och grodde... Som än säkerligen lever kvar i dom båda. En hjälpande hand blev en stjälpande hand för dom själva. Tillslut fanns ingenting kvar.
Smärtan som ligger kvar efter att bryta upp med en vän är nästan värre än att bryta upp med en partner. Svaren är mindre tydliga. Tankeprocessen om "vad som gick fel" är svårare att uträkna. Men precis som med en partner så gjorde ingen fel.
Vi lär oss någonting varje dag, kan kolla tillbaka på händelser och tänka att "just det där var inte alls hälsosamt". Vad gör det att fortsätta älta? Kanske hade saker sett annorlunda ut idag om dom båda hade agerat på ett annat
sätt i stunden. Men dom båda gjorde det dom hade förmåga till att göra just då. Det kommer dom alltid ha med sig som något positivt ur något som kanske inte slutade som dom hade hoppats.
