Livet
Idag pratade jag med en mycket kär vän om livet och vad som har hänt oss på sistone. Tiden har liksom inte funnits till för någon av oss att prata och nu var det väldigt länge sedan vi hördes av. Men samtalet fick mig att inse att det är nu som jag
förstår mina framsteg. Under den relativt korta tiden vi har känt varandra så har vi utvecklats så otroligt mycket båda två. Starkare, säkrare och vågar stå upp för oss själva. Ärlighet gentemot andra och framförallt till oss själva är något vi båda lyckats
med och jobbar med fortfarande.
Det där samtalet fick liksom allt på plats. Ett tydligt perspektiv på att det jag gör faktiskt är rätt. Nu vill jag göra saker för mig själv och inte för andra. Med andra ord har jag en sån JÄVLA(med betoning på JÄVLA, haha) nyttigare relation
med mig själv. Jag är liksom inte rädd för att älska andra längre.... och framförallt inte rädd för att älska mig själv.
Btw, det är ljust ute och klockan är 20.30 om nån minut?!?!?!? Livet har fanimig mycket att bjuda på. <3
Puss
