Att vara hemma
Jag är hemma från jobbet. Inom mig är det en storm av känslor. Tankarna om alla psykiska sjukdomar är som bortblåst och istället har en ny insikt kommit. Mitt personlighetsdrag, den jag är helt enkelt. Extrovert vet jag att jag är. Känslan av att
vara med andra och att utforska är det bästa jag vet och det jag mår bäst av. Det har jag vetat länge och det är inte därför jag skriver här just nu.
Min pappa har tjatat i månader om hsp (high sensitive person) varpå jag alltid har svarat ett bestämt "nej". I måndagskväll satt jag och diskuterade livet med några kompisar vilket ledde till att jag ringde min far och behövde rådfrågas.
Bipolär var nämligen det första som kom upp i mitt huvud när mina tankar blev tunga och min pappa sa igen, "du är möjligtvis en högkänslig person, inte bipolär". Jag googlade lite efter samtalet, min kompis gav mig en bok. Här sitter
jag nu tre dagar senare och känner en extrem jävla lättnad. Mitt personlighetsdrag är helt enkelt(inte jätteenkelt utan ganska komplicerat, men ändå inte) high sensitive sensation seeker.
Jag är en människa som kan ta in i princip allt. Mina känslor, andras känslor, ljud, ljus osv på ett sådant sätt som inte dom flesta gör. Allting går liksom in på djupet och jag har inte lärt mig att hantera all information jag tar åt mig av. Därför är
det inte så konstigt att jag är trött ofta? Inte nog med det ÄLSKAR jag att göra saker, men jag har på den sista tiden helt enkelt inte haft energi till det. vilket gör att jag inte bara är trött utan mår dåligt också.
Många beskriver det som att den känsliga sidan av mig är en bromspedal, jag kollar och observerar om allt verkligen är som det ser ut att vara. Den sidan gillar inte att ta risker då det helt enkelt blir för mycket intryck. Medan den sensationssökande
sidan av mig är gaspedalen. Den vill göra ALLT, för att det är kul. Bara det att ibland smittar andras känslor över på mig, vilket betyder att det inte alls behöver vara jag som tycker det är kul.
När dessa pedaler trycks ner samtidigt kommer jag helt enkelt ingenstans. Jag står endast och varvar min motor. Mina känslor går på högvarv och i min hjärna är det krig. Känslan av att vilja kolliderar med känslan av att inte vilja. Det
blir en kollision, en inre krock och jag kan inte sortera ut mina känslor. Vilket ofta resulterar i trötthet.
I en lång period har jag undvikit det som jag kan bli trött av endast på grund av att det blir jobbigt känslomässigt. Inget sex, inga event, inga aktiviteter, endast vara hemma och någon gång kanske våga umgås. Samtidigt har det kliat
så otroligt mycket i mig för att jag inte gör något. Det är då jag blir nere och framför allt tom. Jag har bedövat mig själv. Försökt utesluta alla yttre faktorer som kan få mig att inte orka eller vilja. Bara det att jag har tagit bort
dom viktigaste sakerna i mitt liv och har kvar dom som jag kanske inte behöver. Nu har jag testat på det och nu vill jag återfå balansen. Vad orkar jag med? Och hur ska jag göra så att jag orkar det jag vill? Vad är det egentligen jag vill?
Och var ska jag lägga min energi?
Detta blir en spännande resa som jag vill göra hand i hand med meditation, terapi och kärlek från min omgivning och framförallt, mig själv.
