Det fortsätter
Tomheten smyger sig sakta på. Därför blir tanken om bipoläritet mer påtaglig. Jag vet att om en månad har jag läkartid och ska få en mer djupgående kontroll, så det känns ändå bra. Tankarna finns ju fortfarande med mig och drar ned humör och ork.... Det
som är så läskigt är hur snabbt det slår om. Från att vara fylld med energi till att jag känner mig tom och frånvarande. En hopplöshet som skapar sorg och lite "nu struntar jag i livet" mentalitet. Just i denna stund så skulle jag gärna sjukanmäla
mig från jobbet eller rent ut sagt säga upp mig. Känner också att jag inte vill slösa en krona utan spara allt och leva på det jag behöver.
Såg på mycket film i helgen och har märkt att det har en stor påverkan på mig.
Moana, fick mig att vilja njuta av varenda millimeter av naturen, flytta härifrån till en öde ö utan någon större koppling till världen.
Ps.I love you, fick mig att sukta efter äkta kärlek.
Ett Black mirror avsnitt fick mig att inte vilja vara en del av samhällets konsumeringssamhälle, utan spara allt(utan att riktigt veta vad jag vill göra med alla pengar)...
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är längre... Har ingen lust till att meditera, det känns som att det inte ger mig något. Det jag gör vill jag göra av tjurighet just nu. Inte åka buss för att det kostar pengar, inte snusa eller röka för
att det är idiotiskt, inte vara kvar på min arbetsplats då den suger så extremt mycket energi från mig. Osv osv.
Solen skiner och ändå kan jag känna den där hopplösheten om att ingenting har en mening....
