Klagan
Igår klagade jag på mitt jobb... Mycket. Oftast blir jag så runt människor som jag är så himla bekväm med. Glömmer liksom bort hur jag uttrycker mig och bara kör på. Det jag kunde ha gjort var att rådfråga mina vänner hur jag ska tackla
detta. Eftersom det dränerar mig på så mycket energi, så måste jag ju försöka göra någonting åt det. Nästa gång ska jag alltså berätta men inte klaga.... Sedan rådfråga.
Hamnade alltså i någon dipp igår rent mentalt. Kände sug efter närhet och bekräftelse som jag egentligen vet att jag inte vill ha just nu. Slutade med att jag tog bort tinderappen bland annat och satte på PS. I love you och grät ögonen ur mig.
Det var skönt.
Ett stort plus för mig var ju att jag faktiskt gjorde något åt situationen igår. Även om det var sent på kvällen och några öl i systemet. Jag lyssnade på mig själv och på det som var bäst för mig även om det där och då i stunden kändes ledsamt och
ensamt.
